Jerry Lettvins poesi

När MIT:s byggnad 20 revs markerade professor Jerry Lettvin tillfället med denna dikt.

Jerry Lettvin granskar den grova neuroanatomin av Groda pipiens (den nordliga leopardgrodan).

Elegi för byggnad 20

Arbetsplatsen är en del av sinnet,
Minnen präglar väggen,
Shabby artefakter minns
Kristallbegrepp, väldefinierade.

Nedför korridorerna av tomma vingar
Expurgerade rum förlänger;
När haveristen kommer tar de slut,
Nedbruten till formlösa saker.

Jag är inte Faust och kommer inte att be
Tid att ta sig tid att dröja;
Status quo är helvetets gång.
låt dessa rum göras bort.

Akademiska pengar köper
Bara vad det lönar sig att veta;
Nyare tillverkningar växer fram
Där de äldre legenderna ligger.

När byggnaden lossnar,
Drivs av en subtilare trend,
Medel som motiverar ett(d) slut
Subventionera upphuggarens konst

Tidigare, känd för tidigare rykte,
Kan inte generera avkastning,
Bara räntan den tjänar.
Riv ner det trasiga engrammet.

När F&T-restaurangen på Kendall Square revs för att ge plats åt Kendall Square T-hållplatsen, komponerade Lettvin en klagan till dess minne.

Lovtal för F&T

Det finns ingen pub
i navet-
bara singelbarer
och bistroer som drivs av hockeystjärnor.

Det finns ingen biljett
i rutan-
bara Harvard Yard
och clip-joints som tar ett kreditkort.

Vad de säljer
vid Lobdell
är återvunnet slam
beredd att i bästa fall ge näring åt ett agg.

Himlen och skolan och andan är grå –
Var kan vi äta på ett civiliserat sätt?

Fox och Tishman, Tishman och Fox,
gav oss medlidande med bagels och lox,
köttfärslimpa med moral, linser med leers–
de skevade våra gomar när vi böjde deras öron.
Execs och sek, jocks och crocks
lunchade på fritiden på Tishman och Fox.

Nu denna bastion
har inkasserat.
Det hängande taket, det flagnade kromet
som gav oss hem
finns inte mer att vara.

Eftersom
Fox och Tishman,
Fox och Tishman,
Fox och Tishman,

Har blivit omtyckt av T.

Lettvin skrev dikter till sin fru Maggie som födelsedags- och jubileumspresenter. Här är en.

En titellös dikt för Maggie

Vilka ålderstecken våra år än garanterar
tillstånden av kärlek utan åldrande kommer ännu att bestå,
och även om vår konst och vårt kött har passerat sin bästa tid,
ingenting i vårt band kan förändras med tiden.

Vem av oss som än går, då är ingen borta;
det finns inget som heter den överlevande.
vilken som än stannar, den andra är också där
men ger ingen indikation på var.

Lettvin var också känd för sina kvicka och tankeväckande översättningar av poesi, inklusive den populära tyske poeten Christian Morgensterns verk. Här är hans översättning av The Esthete from Morgenstern’s Galgsångerna .

Esteten

När jag sitter, sitter jag, brukar
att sitta en plats med vett så bra
att jag kan känna min sit-soul blandas
okänsligt med sätets design.

Sökte inget stöd under tiden
den bedömer avföring för stil
lämnar vad strukturen betyder
för filistéernas blinda baksida.

När han anmärker på denna översättning skriver Lettvins son David:
Observera Jerrys användning av allitteration, som låter honom fylla dikten med åsnor precis som han fyller stolen med sina egna. Till och med titeln är en läppande ordlek. Detta är ett utmärkt exempel på hans förmåga att behålla Morgensterns humor. Jag har läst flera andra översättningar, ingen av dem har samma känsla för elak lek. Jag önskar att han hade gjort mer än de få som publicerades i Den tjocke abboten .

Dölj