211service.com
Internet tog precis slut på siffror
Den 3 februari hände det äntligen: klockan tog slut på internet som vi känner det. Det var dagen då lagret av Internetprotokolladresser som används för att identifiera och lokalisera datorer som är anslutna till Internet – telefonnumren till onlinevärlden – var uttömda.
Problemet är att det nuvarande systemet för IP-adresser, IPv4, använder numeriska adresser som är 32 bitar långa – vilket ger totalt drygt fyra miljarder potentiella nummer, vilket måste ha verkat mycket när IPv4 introducerades 1981. Men det finns nu är sju miljarder människor på jorden, och fler och fler av dem – och deras enheter – online hela tiden. Lyckligtvis insåg ingenjörer begränsningarna med IPv4 för länge sedan och ställde upp en efterträdare, kallad IPv6, 1998. (IPv5 var ett experimentellt system som aldrig blev offentligt.)
IPv6 använder 128 bitar snarare än 32, vilket ger en pool av tal som är häpnadsväckande enorm - ungefär 3,4 x 10 till 38, eller 48 oktiljoner adresser för varje person på jorden. Problemet är att även om de flesta servrar och alla större operativsystem har antagit stöd för IPv6, har Internetleverantörer varit plågsamt långsamma att följa efter.
För internetleverantörer är det ett enkelt affärsdilemma: de två adresseringssystemen är inte direkt kompatibla, vilket innebär att det skulle krävas en betydande investering för att låta IPv4-användare ansluta till IPv6-tjänster. Och efter att ha förlitat sig på samma system i så länge som 30 år kanske de inte känner behov av att ändra sig.
Det belyser verkligen nätets misslyckande på den mest grundläggande nivån att förnya, trots att det på de synliga nivåerna har haft otrolig innovation, säger Jon Crowcroft, Marconi-professor vid University of Cambridges datorlabb.
Han påpekar att den nuvarande oron för IPv4-utrymme egentligen inte påverkar de som redan har en adress – bara de som behöver nya nummer. Så det är ett mindre problem för internetleverantörer som redan har lagrat block av IPv4-adresser.
Varför bryr sig någon med IPv4-rymd? Allt fungerar, och det har inte varit någon stor, fruktansvärd katastrof, säger Crowcroft. Men det ska bli intressant att se hur denna långsamma nedbrytning av saker [påverkar] nya aktörer.
Nya aktörer, i det här fallet, kan betyda nationer med snabbt växande onlinepopulationer. Sådana länder kan möta betydande problem om deras tilldelning av IPv4-adresser inte hänger med i deras aptit på anslutning. Länder som Kina börjar redan koncentrera sig på IPv6-stöd, med resultatet att delar av Internet skapas som i praktiken är otillgängliga från de delar av världen som bara använder IPv4.
Även om idén om internetbalkanisering kan låta störande, är detta i praktiken fortfarande inte en akut fråga för internetleverantörer i väst. Det finns dock ett område där västerländska nationer kan börja känna pressen: sakernas internet.
Sakernas internet är en vision om en värld där många fler enheter kan och kommer att anslutas till nätverket. Många av oss är redan bekanta med ekosystem av sammankopplade enheter – datorer, skrivare, mobiltelefoner och till och med TV-apparater – som var och en har sin egen identitet och ändå existerar som individuella noder i ett bredare system.
Internet of things tar det konceptet flera steg längre: det antyder att nästan vilket föremål som helst – potentiellt alla tillverkade föremål på planeten – en dag kan ha sin plats i detta system. Förespråkarna förutser en värld där allt från dina kläder till din bil till din kopp kaffe unikt kan märkas som en nod på Internet.
Varför? För med Internet of things, om du tappar dina nycklar, talar nätverket om var de är. Dina löparskor berättar när de har passerat sin optimala körsträcka i samma sekund som det händer. Företag skulle kunna berätta var varje produkt de säljer finns. Gårdar skulle kunna använda bevattningsutrustning som pratar med jordsensorer för att avgöra hur mycket vatten som krävs i varje del av ett fält.
Det kanske låter extravagant, men skiftet mot en sådan värld har redan börjat.
På grund av snabb mobilanvändning och spridningen av teknologier som radiofrekvensidentifiering förutspår Ericsson Labs att 50 miljarder anslutningar kommer att krävas till 2020 – svårt att uppnå under IPv4 men väl inom räckhåll för IPv6.
Men även med det hotande Internet of things, kan IPv4 fortfarande finnas kvar. Även om alla IPv4-adresser har tilldelats är de inte alla aktiva. Vi kunde se sekundära marknader för adressutrymme utvecklas, särskilt bland de företag och universitet som - vanligtvis av en slump - äger stora bitar av IPv4-utrymme som i stort sett inte används.
Det finns andra sätt att hålla IPv4 genomförbart under en tid. En teknisk lösning som till exempel översättning av nätverksadresser tar en enda offentlig IP-adress och delar upp den mellan många privata adresser – vilket gör att enheter i exempelvis ett hem- eller kontorsnätverk kan ansluta till Internet utan sina egna unika IP-adresser.
Så även om IPv6 förblir i onåd hos ISP:er, kan Internet of things fortfarande komma fram. Det kommer att glädja sina fans, men bör inte lugna deras rädsla helt. När allt kommer omkring, säger Crowcroft, kommer att välja oeleganta lösningar idag medföra kostnader längre fram. Det finns många lösningar, och det kan vi göra mer av, säger han. Det stora problemet är att när saker går fel, är felsökning på Internet en jävla tönt.