Är koldioxidskatten död?

Ekonomer ser beskattning av koldioxidutsläpp som det mest effektiva sättet att kontrollera växthusgaserna. Och koldioxidskatter har mycket stöd inom energipolitiska kretsar när en deadline i december närmar sig för att nå ett globalt klimatavtal i Paris.

I praktiken har spridningen av koldioxidskatter dock varit långsam och ojämn sedan skandinaviska länder införde de första i början av 1990-talet. Problemet är att även om beskattning av koldioxid kan innebära effektivitet för ekonomer, kan det för många lagstiftare vara politiskt självmord. En koldioxidskatt som antogs 2012 kostade Australiens Labour Party dess parlamentariska majoritet 2013, och förra året skrotade ett segrande konservativt parti skatten.

Världsbanken omfattar 15 jurisdiktioner över hela världen med koldioxidskatter, men bara en finns i Nordamerika: den kanadensiska provinsen British Columbia. Konsumenter och industrier betalar 30 kanadensiska dollar (24 USD) per ton koldioxid för alla bränslen som förbrukas i B.C. (Detta kostar cirka 21 cent på en gallon bensin, utöver de redan existerande federala gasskatterna.)

B.C.:s koldioxidskatt är intäktsneutral, med intäkter som används för att sänka företags- och privatskatter. Och en särskild skattelättnad kompenserar dess annars regressiva inverkan på låginkomstfamiljer, för vilka energi utgör en högre andel av den disponibla inkomsten.

Bevis tyder på att B.C.s skatt minskar kolförbränningen utan att kväva ekonomin. A femårsanalys av forskare vid University of Ottawa visade att B.C.:s förbrukning av petroleumbränsle följde den i resten av Kanada tills koldioxidskatten började 2008. Sedan sjönk bränsleförbrukningen per capita med 17,4 procent i B.C. mellan 2008 och 2013, medan den steg 1,5 procent i resten av landet. B.C.:s ekonomiska tillväxt matchade eller överträffade under tiden de andra provinserna.

U.S. Congressional Budget Office har beräknad att en koldioxidskatt som börjar på relativt blygsamma 20 dollar per ton skulle ge intäkter på 1,2 biljoner dollar på ett decennium. Och andra analyser tyder på att påverkan på utsläppen av växthusgaser kan vara jämförbar med den 30-procentiga minskningen från kraftverk som Naturvårdsverket eftersträvar enligt sin Clean Power Plan, som myndigheten hoppas kunna slutföra i augusti.

En alternativ strategi för prissättning av kol – handel med koldioxid – skulle kunna vara mer politiskt välsmakande och nästan lika ekonomiskt effektiv.

Ett ökande antal jurisdiktioner utfärdar eller auktionerar ut omsättbara koldioxidkrediter. Branscher måste skaffa krediter för att släppa ut CO2, så det totala antalet krediter sätter ett tak för de totala utsläppen. Jurisdiktioner med koldioxidmarknader inkluderar EU, Kina och Kalifornien. Fler sådana marknader kan dyka upp i USA som ett resultat av EPA:s Clean Power Plan.

Europas banbrytande koldioxidmarknad upplevde allvarliga barnsjukdomar, med medlemsländer som utfärdade för många utsläppskrediter och underskred priset på koldioxidutsläpp. Men nyare marknader som en som delas av Kalifornien och Quebec och en drivs av nio nordöstra amerikanska stater tycks ha lärt sig av sina misstag genom att till exempel sätta ett golvpris för marknaden.

Att sätta ett golvpris förvandlar förstås taket-and-trade-systemet till en hybrid mellan marknads- och regeringsdefinierad koldioxidprissättning. Om marknaden kraschar kommer golvpriset att slå in för att upprätthålla trycket på förorenare och hålla intäkterna flytande. (För politikernas skull, kalla det bara inte en skatt.)

Har du en stor teknisk fråga? Skicka förslag till [email protected]

Dölj